Ekskogar växer oftast på rika och fuktiga jordar som kan bestå av såväl lera och silt som grövre, silikatrika jordarter. Inslag av andra lövträd och hassel kan förekomma. Hagmark med gamla grova ekar är speciellt värdefulla eftersom träden i regel är artrika vad gäller lavar, svampar och evertebrater, med ofta flera rödlistade arter. Vid mycket hög ålder börjar eken att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många insekter. Den murkna veden, s.k. mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar.
Karaktärsarter; ek, skogsbingel, buskstjänblomma, vitsippa, ängskovall, gökärt, nunneörter, liljekonvalj, stinksyska, gaullister och murgröna. Viktiga lavar på ekbark är t ex bitterlav, gulpudrad spiklav, ekspik, skärlav, allélav och slånlav. Av svampar märks t ex oxtungsvamp och svavelticka. Även insektsfaunan är unik.
