Strandängens eller strandbetesmarkernas vegetation är i regel lågvuxen och markerna är präglade av slåtter och/eller betesdrift. Vegetationen är också tydligen zonerad och påverkas av landhöjningen. Floran och faunan är artrik med många arter som inte finns i andra miljöer. I södra Östersjön är strandkämpar en viktig indikatorart på en välhävdad strandäng.
Karaktärsarter är bl a dvärgsäv, havssäv och blåsäv närmast vattenlinjen. Innanför dessa finns ofta arter som agnsäv, salttåg och
krypven. Längst upp finns ofta gulkämpar, ormtunga, hundstarr, kust- och dvärgarun.
Fåglar som ofta är knutna till strandängar är rödbena, tofsvipa och sydlig kärrsnäppa.
